Verde, Vilde, Vilse, Vals

En kavalkad av varma, trevliga känslor
väller upp inom dig som om vore ditt inre en avskjutningsramp för livets egna fyrverkeripjäser, fyllda till bredden med välbefinnande.
Vimmelkantig av din nyfunna lycka ramlar och raglar du
gata upp och gata ner.
Dina vänliga medmänniskors föraktfullt sura miner ser, ur ditt perspektiv, ut som stora, breda leenden
där du går, på händer.

Du ler tillbaka.

Någon ropar något efter dig men meningen dränks ut i det kollossala dån från krevaderna, uppstigandes från det kanonbatteri av salighet som skjuter salut i ditt sinne, en salut till livets härlighet. Smällande och dunkandes mot din själs trumhinnor driver lyckans symfoniska kakofoni dig vidare på din färd i den ljuvliga tillvaro du så nyligen upptäckt och lärt dig älska.
Älska så högt och så djupt, för vad finns väl övrigt att älska än livet självt?
vrålar du ut över den täta folkmassan, upprymd, uppfylld, upphöjd till oigenkännlighet som du är.

Hade du frågat någon annan
så hade de förmodligen sagt att stenen träffade dig hårt,
rakt i tinningen. Men det gör du inte, det bryr du dig inte om.
För du sitter redan på alla svaren. Stenen var som en smekning för din kind, en varm sommarvind som svepte över ditt anlete och satte ditt avtryck i luftens föränderliga massa. Ett ynka stenkast bekommer dig inte.
Du ser runt om dig en fantastisk värld av intryck som aldrig kan insupas nog, färger som aldrig kan upplevas tillräckligt. Två blåklädda män närmar sig bestämt och du bjuder in dem i din glädljedans, virvlandes mot dem i harmoni med din omgivning och med en övertygelse om din kosmiska förståelse.
Då batongen träffar dig i nacken snurrar din värld till och du fascineras i din lycka över detta nya intryck. Marken rycker närmare och du känner jorden med sin energi komma mot dig.

Du blundar och njuter.

När sensationen av mänsklig närhet sveper över dig från det knä som pressas mot din korsrygg och de händer som fast greppar dina armar och drar dem bakåt, utbrister du i ett hjärtligt skratt, fyllt till bredden av den lycka och fullständighet du upplever.
Medan handfängslet klickande smiter åt runt dina handleder ekar ditt skratt mellan byggnadernas kalla fasader och skallar ihåligt, tomt och kyligt i dina åskådares hjärtan

men för dig

låter det som fågelsång