huvudstupa villaläge

Jag tänkte idag presentera en text som är skriven av en tidigare medlem av tjugofyranollett.
Här är "huvudstupa villaläge" av pälle:


vartåt du än må vandra, du underkastade
leker livets glada laxar under dina armar

klösmärken över din arma rygg, tuggor av ditt lössläppta hår

du har spilld öl över dina nytvättade lakan

ett finurligt leende spricker fram över dina läppar
kastar klacksparkar till höger och vänster

blickarna du mottager klarnar ur grumlighet

du delar gladeligen ut pungsparkar till högern och venstre

med dina lössläppta, kluvna hårtoppar, får du lift

du har ställt pjäxorna på hyllan, i din garderob
som du ständigt kommer ut ur

ett livets mysterium, ett ogynnsamt halleluja

kanske skulle du förstå bättre
om du visste hur och varför, vi gör som vi gör

du föll på fötterna, med knäna huvudstupa framåt

i ambulansen, under nytvättade lakan och blodet fullt av öl
har din goda fe förvandlats till en kall dromedar

och barnen du passade i vintras, lyser med sin frånvaro

vem det är som sticker dej i ögonen, blundar du för
blundar, för att minnas saknaden av smärtan

kalvblodssoppa och isbergssallad, illustrerande illusioner

på kudden vilar din goda fe, med magen full av mjölk

din skörd slogs ut av värmen och torkan
i dammet vilar din uttorkade fågelskrämma

som mist din finaste hatt till skatorna

Tour de France

”Tittar ni ut på vänster sida nu så kan ni se Invaliddomen som uppfördes…”

Huvuden vänds och din blick följer lydigt guidens röst, fäster sig på den blänkande kupolen och du lägger det på minnet, det som tydligen är historiskt viktigt. Uppmärksamt registrerar du att den är där, gyllene och rund.

Huvuden vänds åt vänster och likaså din blick men du ser åt höger.

Du ser och känner åt höger, mot den värme och den eld du anar att du funnit. Medan din blick smeker kupolens släta yttre har du för din syn uppenbarelsen intill dig.

Du lutar dig lite närmare och känner hur små ilningar av värme strömmar från dig och tillbaka från ditt fokus.

Bilder av varma kvällar blixtrar förbi, rusar genom ditt medvetande och låter dig få en skymt av njutning, en skymt av dig själv på en svindlande höjd av ditt inre. Bilderna flimrar förbi i alla riktningar, dunkla toner skymtar till och du känner hur din panna veckar sig. En aning om att på andra sidan höjden finns något annat, något…

”Fan, det blir inga bra bilder genom rutorna…”

Du rycker till och skakar av din märkliga dagdröm med ett litet ryck på axlarna medan din blick faller på en stor, brun stenvägg till höger.

” …ut på höger sida kan ni se palatset Louvren som idag är…”

Tre Reflektioner

En gles väg
Tillsynes utan botten

Är den grund
På vilken
Du för ditt liv

Där, mellan slokande tallar,
Sitter du av din samtid



I en himmel
Tillsynes utan moln

Vistas du i kval
Klamrandes fast vid
Det stråk

Som ännu inte
Drabbats av tvivel



En grop
Tillsynes utan kanter

Är det hem
Som du så omsorgsfullt inrett
Och lärt dig älska

Med hela ditt förstånd
Men inte med ditt hjärta

Ett val

Även om
det inte alls var din avsikt från början
så befinner du dig nu inför ett val
som du så ogärna vill behöva göra

Du klarade dig så långt utan att välja!
Redan på mellanstadiet förbluffade du både lärare och rektorer
med din fullständiga, inte oförmåga, utan ovlija att göra val,
din fullständiga begåvning i att slippa ställas inför dessa livets vägskäl.

Genom enorm viljemässig gymnastik och viss utvecklig i det språkliga
lärde du dig att aldrig ta ditt liv i dina egna händer.
Genom att aldrig själv stänga några dörrar
lärde du dig att lyssna efter ljudet av när de slog igen bakom dig.

Du, som genom att aldrig själv välja inte har några val att kalla dina egna, står nu inför ditt första val någonsin.
du väntade dig inte det här, trodde inte att det skulle kunna hända
men likväl stirrar valet dig i ansiktet, förväntansfullt och skoningslöst.

Du utan val, du koncentrat av ditt livs omgivning,
står nu inför din största skräck i livet, ditt största fängelse,
din värsta mardröm eller också din största frihet och
dig själv.

Så Sakteliga

Morgonen för med sig allt
du någonsin
skulle kunna be om,

mer än du egentligen vågar ana.

Inom dig växer önskan att möta
det som stundar men
du väljer att stanna upp

och helt sakteliga räcka finger åt företeelsen.

Det ligger i din natur, har du fått höra,
att inte ta saker på allvar.
Förtal, säger du, vänder muntert på klacken

och promenerar raskt rakt in i ett snår.

Där sitter du och begrundar,
reflekterar bland törnen
och grubblar på om det du grubblar på

verkligen är värt att grubbla på.

Det ligger i andras natur,
har du hört,
att grubbla, men aldrig trodde du det om dig själv

att du helt sakteliga skulle räcka finger åt företeelsen

och vända glatt på klacken.

Så reser du dig
med besked ur snåret
bara för att somna och återigen vakna

till en ny morgon.

Fritjof

gjort är gjort, tänker du
och
vänder andra kinden till

i mellanspelet för din ryska kärlek
finner
du ro

där vistas och frodas
du
och aldrig har oddsen varit så bra som de är idag

i enighet med
allt
som omkring dig vandrar

drar du din sista suck och
du
bestämmer dig för att aldrig sucka mer

dina mörka lockar som
söker
sig mot ditt bröst har sedan länge tappat sina dunkla toner

hur blir det så
?
att den andra kinden aldrig spricker upp i ett leende

Midvinterdopp

Med en enorm kraftansträngning
lyckas du hålla huvudet över ytan i bassängen

I ögonvrån kan du se golfarnas dömande blickar
och du förbannar bittert deras ludna knätofsar

Trampandes vatten, pulsandes frenetiskt genom denna tinade slask
vill du mena att du flyttar dig närmare, närmare ditt lika tinade mål

För din kropp att färdas krävs mycket av dig
så du väljer att låta din tanke färdas i dess ställe

Din tanke färdas mot tider av marängsviss,
mot ljuvliga vidder av samlade kastanjer på hög

Trots att du ibland tvivlat
framstår nu allt som solklart

Du är på rätt väg,
mot ett fruset mål

Bara för att upptäcka att
en enorm kraftansträngning krävs

för att hålla huvudet över ytan i bassängen