The Motherfucking Meningen med Livet

Meningen med livet kan vetenskapligt sammanfattas i tre fenomen:
"Lycka", "Framgång" och ett "Rent Samvete"

Lycka:

Ett abstrakt fenomen baserat på varje enskild individs världsbild. I väst ofta förknippat med självförverkligande och pastellfärgade sjalar. Fenomenet lycka är ett tillstånd eller en sinnesstämning som endast kan upplevas av individen i fråga, även om den (sinnesstämningen) i sällsynta fall kan överföras gradvis och skapa resonans hos andra individer av den mänskliga rasen. Resonansen hos de påverkade kan variera i spektrat mellan lycka (delad med källan av tillståndet) till bitterhet och avund.
En hetsig diskussion pågår i samhället om vad lycka egentligen innebär och många så kallade "bluffare" har uppdagats. Det vill säga: personer vilka har förklarat och ansett sig vara lyckliga har dragits inför granskning och, efter empirisk analys, funnits icke lyckliga av sina likar.

Spekulationer cirkulerar om att detta falska tillstånd orsakas av en förvirring om att nämnda "bluffare" tror sig ha funnit det som, av personer med viss böjelse åt det ”spirituella” (en idé om närvaron av ett väsen mer kraftfullt än människan), "sann lycka". Inga vetenskapliga bevis har dock till denna dag kunnat uppvisas för att bevisa existensen av denna "sanna lycka" och företeelsen har sedermera avvisats av samhällets större massa.



Framgång:

Att, med hjälp av medel som anses vara svåra att tillskansa sig eller uppnå, ställa sig över sina jämlikar. Dessa medel har genom åren varierat kraftigt men har alltid tenderat till att, i det materiella uttrycket, bestå i ting vilka är högst sällsynta eller direkt livsnödvändiga för andra människor.
Även i ett mentalt perspektiv har tecknen på ”framgång” varierat, i detta fall dock mer i ordning med förändringar av sociala idéer och tankar kring ledarskap. Allt från hänsynslöshet till djupt förstående och i vissa fall även intelligens har ansetts typiska drag för någon som är ”framgångsrik”, skiftande från decennium till decennium. Genomgående för det mentala tillståndet hos en ”framgångsrik” individ är en stor stabilitet i sin mentala disposition samt en stark vilja att inte ändra på denna (tanken kan till och med vara helt främmande för individen i fråga).
Kriterierna för vad som anses vara ”framgångsrika” drag hos en individ är intimt förknippade med ”framgångens” syfte, nämligen att på något sätt, som synlig förebild eller som despot, regera andra individer inom samma sociala ramar.

Givet sin natur kan tillståndet ”framgång”, enligt samhällets ramar, inte upplevas av den enskilda individen utan måste bekräftas av individer vilka erkänner sig mindre ”framgångsrika” än en viss individ. Detta sker genom att individerna i fråga integrerar sina egna åsikter och viljor, i olika grad, med den ”framgångsrike” och låter dennes karaktärsdrag och värderingar ta en plats i deras vardagliga tillvaro.

De individer som i den stora massans ögon uppnått tillståndet ”framgång”, i mental samt materiell bemärkelse, har sällan visat sig vara nöjda med detta tillstånd utan har fortsatt tillskansa sig symboler för ”framgång”, detta till den stora massans förlust.
Dessa symboler är dock endast tecken på ett tillstånd eller en process vars verkliga innebörd är högst diffus. En innebörd som kan uttolkas är att tillståndet existerar för sin innehavares skull endast till synes då detta ger den ”framgångsrike” ett överlevnadsmässigt försprång.

Ytterligare en innebörd kan i en empirisk diskussion bortses från då den innefattar ett begrepp allmänt känt som ”personlig framgång” och baseras på värderingar, prioriteringar och disposition hos varje enskild individ. ”Personlig framgång” har ingen social eller statusmässig funktion men tillståndet kan i vissa fall leda till fenomenet ”lycka”.


Rent Samvete:

En känsla, eller snarare en avsaknad av känslan ”skuld”. Känslan baseras på en inre vetskap hos en enskild individ om att denne handlat i enlighet med sina egna moraliska uppfattningar samt de gängse sociala normer nämnda individ berörs av och att denne inte löper någon risk att ställas till svars för sina handlingar.
Den grad i vilken individer tenderar att belastas av sina ”samveten” eller hur lätt nya bördor på ”samvetet” läggs till varierar kraftigt då uppfattningen om ”rätt” och ”fel” skiljer sig vitt individer i den mänskliga rasen emellan.
Vissa genomgående teman vilka löpt genom kulturer genom årtusenden som grund för ett ”rent samvete” finns dock. Den mest centrala kan tyckas vara tanken om ”medkännande”.
Denna princip består i förmågan hos en människa att, med hjälp av tankekraft, sätta sig in i sinnesstämning respektive situation hos en annan människa och på så sätt väcka en vilja i sig själv att hjälpa denne uppnå samma mål som den förstnämnda individen själv strävar att uppnå (se tidigare rubriker).


Då konceptet ”ett rent samvete” i mångt och mycket står i rak motsättning till det om ”framgång” är dessa i de flesta fall omöjliga att kombinera. Detta har lett till stor förvirring hos många människor och på så vis har även fenomenet ”lycka” även fallit till föga då detta till stor del lutar sig på en säker vetskap och förståelse för sig omgivning, att ha funnit sin plats i tillvaron.

En metod som visat sig ha mycket stor slagkraft för att råda bot på denna obalans är att tillämpa en stor dos okunnighet och ignorans på den grund vilken agerar plattform för samtliga ovanstående fenomen.
I sällsynta fall har individer uppvisat symptom på ett stört ”rent samvete” då denna metod tillämpats men detta tillhör som sagt ovanligheterna.

/karl