En gles väg
Tillsynes utan botten
Är den grund
På vilken
Du för ditt liv
Där, mellan slokande tallar,
Sitter du av din samtid
I en himmel
Tillsynes utan moln
Vistas du i kval
Klamrandes fast vid
Det stråk
Som ännu inte
Drabbats av tvivel
En grop
Tillsynes utan kanter
Är det hem
Som du så omsorgsfullt inrett
Och lärt dig älska
Med hela ditt förstånd
Men inte med ditt hjärta
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment