En pjäs

Akt 1

Koka Brjanskij:
– Jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad?
Koka Br.:
– Jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad?
Koka:
– Jag säjer att jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad säjer du?
Koka:
– Gif-ter-mej-i-di-dag!
Modern:
– gif? Vad betyder gif?
Koka:
– Gif-ter-mål!
Modern:
– mål? Hur då mål?
Koka:
– Inte mål, utan gif-ter-mål!
Modern:
– Hur då inte mål?
Koka:
– Så är det bara, inte mål, punkt slut!
Modern:
– Vad?
Koka:
– Jamen, inte mål. Förstår du! Inte mål!
Modern:
– Där är du igen med detta mål. Jag vet inte vad mål är till för.
Koka:
– Fy fan! Gif och mål! Vad är detta gif! Förstår du inte själv att det att säja bara gif – är meningslöst?
Modern:
– Vad säjer du?
Koka:
– Gif, säjer jag, är meningslöst!!!
Modern:
– gslö?
Koka:
– Vad är detta! Hur lyckas du höra bara en bit av ordet och dessutom den mest absurda: gslö! Varför just gslö!
Modern:
– nu igen detta gslö.

Koka Brjanskij stryper modern.
Bruden Marusja kommer in.