Vädjan

"Enligt genévekonventionen är det mot alla moraliska principer och all god smak.
Ja, rentav förfärligt är det.
Jag talar självfallet om hur situationen förhåller sig.
Ett så förkastligt fenomen finnes förövrigt falla till föga för fumliga fattiglappar, förfärligt fostrade, flatulent florerande sin förkärlek för flaskan.
Min personliga åsikt är att situationen borde rådas bot på genom tillsättandet av en kommission. Man skulle därigenom kunna komma åt roten på problemet.
Jag talar självfallet om samma företeelse som tidigare.
Beslutsamhet är av vikt, mina vänner!

Enligt protokollpunkt 8, paragraf 35, är situationen fullkomlig ohållbar och borde inte upprätthållas en minut längre. Nej, rätt ska vara rätt! För att få en dräglig tillvaro måste vi iverksätta det regelverk våra barn så tålmodigt format under århundraden. Bestämmelser är till för att följas, sannerligen!
Hör mig, mina vänner, när jag förmedlar att det är av största vikt att tidiagarenämnda sitations förhållande ändras,
denna situation av förkastlig natur, både gällande alla moraliska principer och all god smak."

Klarhet

Du vaknade en morgon
med en känsla av
att insidan av ditt huvud
var större än du kunde komma ihåg
att den var sist du kände efter,
ja,
större än du någonsin skulle kunna komma ihåg.

Du vaknade med en aning om att vattnen i ditt inre stannat upp i sitt skvalpande och numera, från sin spegelblanka yta, reflekterade natthimlen som kretsade sakta över det hav du besitter.
För någon så van att slå upp sina ögon till ackompanjemanget av ovetandets och förvirringens brusande kör ter sig detta nya fenomen dig ganska otrevligt.

Du skakar hårt på ditt huvud för att sätta vattnen i rörelse igen.

Allt du ger dig själv är en lättare nackspärr som du vet att du måste få bort med något receptfritt senare på dagen.
Vattenytan ligger kvar i sin blankhet, klarhet och hånfulla lugnt, ett lugn som talar om det som du alltid vetat,
alltid kommer veta,
och aldrig har vetat.

Du vaknade en morgon
med en känsla av att insidan av ditt huvud
var större än du kunde komma ihåg
att den var sist du kände efter.

En morgon
vaknade
du.

Jantelagen.

Du skall inte tro att du är något.
Du skall inte tro att du är lika god som vi.
Du skall inte tro att du är klokare än vi.
Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
Du skall inte tro att du vet mer än vi.
Du skall inte tro att du är förmer än vi.
Du skall inte tro att du duger till något.
Du skall inte skratta åt oss.
Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Efter att ha gått fyra steg på den lilla stenlagda gången som skyddar hans gräsmatta stannade Åke, men efter att ha vänt sig om en sista gång och suckat djupt åt en fågelbajs på krusbärsbusken gick han så äntligen till jobbet.

En pjäs

Akt 1

Koka Brjanskij:
– Jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad?
Koka Br.:
– Jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad?
Koka:
– Jag säjer att jag gifter mej idag.
Modern:
– Vad säjer du?
Koka:
– Gif-ter-mej-i-di-dag!
Modern:
– gif? Vad betyder gif?
Koka:
– Gif-ter-mål!
Modern:
– mål? Hur då mål?
Koka:
– Inte mål, utan gif-ter-mål!
Modern:
– Hur då inte mål?
Koka:
– Så är det bara, inte mål, punkt slut!
Modern:
– Vad?
Koka:
– Jamen, inte mål. Förstår du! Inte mål!
Modern:
– Där är du igen med detta mål. Jag vet inte vad mål är till för.
Koka:
– Fy fan! Gif och mål! Vad är detta gif! Förstår du inte själv att det att säja bara gif – är meningslöst?
Modern:
– Vad säjer du?
Koka:
– Gif, säjer jag, är meningslöst!!!
Modern:
– gslö?
Koka:
– Vad är detta! Hur lyckas du höra bara en bit av ordet och dessutom den mest absurda: gslö! Varför just gslö!
Modern:
– nu igen detta gslö.

Koka Brjanskij stryper modern.
Bruden Marusja kommer in.

en liten del

knappt har känslan hunnit infinna sig
förrän den byts ut mot en lämpligare
på nytt

knappt har vanan
som är dig trogen
fallit på plats
förrän inget är
sig likt igen

en lång tid
fanns
då inget hade betydelse

den tiden är att minnas och
tryckas mot sitt bröst
likt en idé i kvällstid
även detta är av vikt
och förändring

dock finns ingen
förklaring
även om viljan fanns att se

för utan vilja att se
och känna finns
ingen orsak eller
verkan utan bara
tankar för

knappt har känslan hunnit infinna sig
förrän den har bytts ut mot en lämpligare
på nytt