regelbundenhet, rutin och skam

påmfritsen står i ugnen och köttet ligger på pannan. det är dags att åter igen festa på naturen och på guds så kallade skapelser. du står där och beskådar detta skådespel. påmfritsen skiftar färg från gulvit till gulbrun inom loppet av några minuter (läs: ca tjugo). köttet, som nyss var rött, hinner på några färre minuter (läs: ett par) bli något slags mellanting mellan svart och brunt. grönsakerna? nej, du tror att du skippar det. inuiterna har aldrig satt i sej så mycket som ett salladsblad i sina dagar. och inuiter är också människor, om än en sämre sort. (i och med detta uttalande måste du fundera på om detta kan leda till åtal. så för säkerhets skull borde du kanske förolämpa alla andra folkgrupper också, för att på så sätt tydliggöra att det hela är ett skämt.) eller så skulle man kanske kunna göra så att man kategoriserade hela uttalandet under "utnyttjande av tryckfrihet". nu är det inte så att detta uttalande reflekterar din personliga åsikt på något vis – någon sådan har du inte, eftersom det skulle kunna få människor att ta illa vid sej. och det sista du vill göra är att göra någon upprörd.
köttet är färdigt, påmfritsen gyllenbruna och du är så PK att du häller upp ett glas kallt kranvatten för att göra så liten inverkan på naturen som möjligt. helst av allt hade du inte druckit eller ätit alls. du sätter dej vid bordet och tar din första tugga, och efter det blir allting svart.

silhuett av en kontur

och stanken av hans förra fru hänger efter hans risiga hår

i hasorna på hans kalasbyxor dinglar en kalaspingla
i trasorna av hans förra förhållande har hon lagt sej till ro

tillsammans med nordmans vandraren har hon funnit frid
i ett dike längs en motorled, mellan malmö och halmstad
där festar hon på bullens pilsnerkorvar som hon kokat på sitt trangia

hon begav sej aldrig hemifrån utan sina filttofflor och sin huva
för liksom kakmonstret fritjof, bad hon aldrig om lov
utan stal sej fram genom livet

levandes på andras bekostnad och förklädnad

men här, i en trebent mans skägg, har hon funnit sitt kall

kalla händer

i likhet med fyrfärgskomplexet, som diskuterades i denna bloggs ungdom, har undulatsjukan en negativ inverkan på människor och folk. det handlar egentligen om en benliknande utväxt i närheten av näsan samt en viss dragning till högfrekventa tongångar och fröer av olika slag. okänt är dock ifall de som drabbats av undulatsjukan löper större risk att smittas av den så kallade fågelinfluensan (som debatterades friskt för ett tag sedan och befarades vara början till en ny pandemi, men slutade senare att uppmärksammas i media eftersom rubriker rörande paris hiltons fängelsevisit helt enkelt sålde bättre).

samma sak gäller fortfarande. hemliga regeringsdokument som handlar om kungliga giftermål har nu gått om massförsvinnade/massmord i popularitet och det sistnämnda är därför inte lika viktigt längre. folk tröttnar på att höra om elände hela dagen lång och läser hellre om senaste modetrenden än folk som kämpar för demokrati.

men på mcdonald's serveras fortfarande hamburgare till överpriser för att föda redan feta plånböcker och schweiziska bankkonton. för att inte tala om föda redan överviktiga personer med just sådan mat som inte borde intas (om man inte har minst åtta magrutor och perfekt kolesterolvärde). och det är hemskt.

revolt föreslås mot uttrycket "västvärlden" då det indikerar en viss allians med det onda landet i väster. det som idag talas om som västvärlden (däribland europa) ligger inte alls väster om afrika, och torde därför kallas nordvärlden. sen är ju faktumet så att amerika ligger öster om kina och japan. väderstreck hänger ihop med kartans centrum. och allmänt känt är ju att kina betyder mittens rike. världens navel är ju påskön, som ligger åt ett helt annat håll. härigenom fick jorden sin näring då den befann sej i sköna mormor jords livmoder.

och titeln på lennox lewis kommande bok har smugit på internets bakgator och säjs komma att kallas "När jag knockade Andrzej Golota, Shannon Briggs och Evander Holyfield i ett gatuslagsmål en sen eftermiddag i november på en bakgata i York, men slagsmålet saknade publik så alla inblandade har glömt bort händelsen och nu kallas jag för galen"

clear my mind

för att göra klart för den som önskar klarhet ska jag förklara att jag klarar av att skriva klart ett inlägg i denna oklara blogg. Jag ska alltså till slut klarera från min hjärnas klarblå hamn. Det är helt möjligt att min klargöring inte klarlägger mer än klarmedel skulle få avföring att klarna. Allt handlar såklart om karma. Nu är jag inte alls en särskilt klarseende klarpanna att jag skulle kunna ge dej sådan klarsynthet (möjligen endast klar syntet) att du skulle klara av att förstå detta, trots att det bokstavligt talat är skrivet i klartext. Men jag är i alla fall tillräckligt klarvaken för att se att man inte behöver vara särskilt klartänkt för att kunna tänka klart – det handlar om var man sätter sina gränser. Och den som någonsin sett vatten i vilket klarröda pølser har kokat, vet att det inte är självklart att korvspad är en klar vätska.

”Hur var din dag?”

För övrigt anser svenska folket att du har det alldeles tillräckligt bra som du har det.
Njut och lev för du kommer aldrig ha det så bra som du har det nu.
Glöm dina drömmar!
De är bara i vägen, i vägen för att du ska kunna njuta av
hur bra du har det.

Glöm det hopp du när.
Se det som är här och nu.
Carpe Diem och allt det där!
Sluta haka upp dig på vad som är bra i din tillvaro!
Allt ska in! Ditt medvetande ska bändas upp, dina dörrar ska sparkas in och du,
du
ska se.
Ska se att du aldrig kommer ha det så bra som du har det nu.

Men kanske ändå.
Kanske kommer det bli bättre.
Kanske är det inte
kört.
Kanske finns det ett syfte med ditt hopp, en grund för dina drömmar.
Kanske är din önskan, din strävan, din väg mot ett bättre liv, en högre mening
inte meningslös.
Kanske gör du rätt.
Kanske gör du inte fel i att hoppas på något mer.
Kanske borde du inte skämmas för att du gör det, gömma dina tankar om ditt liv för alla de som kan se, döma dig och alla de som kan tycka att
du har det tillräckligt bra som du har det.
Det kan så vara att ditt liv har en mening i sig självt.
Kanske har du din förbannade rätt att hoppas.
Alldeles säkert kommer du ha det bättre än du har det nu, svenska folket till trots.
Trots alla de som tycker att du har det alldeles tillräckligt
bra.

För övrigt finns det de som tycker att sagda svenskar har fel.


/karl

Med ett leende på…

Som efter ett slag i magen med en enorm slägga gjord av marshmallow
lämnar skönheten sitt offer lätt knockad
lätt förvirrad
och fullständigt menlös.
Syftet med denna fars finns inte att finna. Det enda som går att konstatera är att attacken var oprovocerad, oavsiktlig och fullständigt oförutsägbar.

På så vis har skönhet slagit till igen.
Oförutsett
och oavsiktligt.

/karl

Den ädla konsten att vara nöjd

Att ständigt känna att livet har något mer att erbjuda,
MÅSTE ha något mer att erbjuda
är en reglerätt förbannelse.
Att ständigt påminnas om att de möjligheter livet erbjuder endast finns ett telefonsamtal, en kylskåpsöppning eller ett banklån bort är än värre.
Att ständigt känna att de saker som verkligen fattas en inte går att köpa på tvshop, inte går att värma i mikron och inte kan köpas för vilka pengar ett lågränte-smslån än kan förse dig med är rent outsägligt.

Likt en kylig dimma som sakta smyger sig inpå kryper långsamt känslan av att våra liv borde vara något mer ner längs våra artärer. I takt med att dörrar stängs, stängs i takt med vårt eget soundtrack till det liv vi endast en gång lever, blir vetskapen om att något fattas oundviklig.
Vi stannar upp.
Tänker.
Finner inget svar,
Och lunkar vidare.
Känslan ligger gnagande kvar, längst bak i våra tankar och genomsyrar allt vi gör. Plötsligt känns allt vi gör som en bleknad kopia av sitt ursprung. Lyckan vi brukade känna när det splitternya avsnittet av ”Så Ska Det Låta!” för första gången trängde genom tv-skärmen och borrade sig in i våra näthinnor känns nu inte längre som den euofori det tidigare gjorde utan är nu en urvattnad papier-machékopia av sig självt.
Det djupa tillstånd av mening vi brukade känna när vi ställde oss i kassan för att betala för det paket filmjölk vi nyss grävde fram, från bakersta raden i kyldisken, vill inte längre infinna sig och
vi undrar varför.
Vi undrar varför vi inte känner samma förankring i tillvaron.
Vi undrar varför vi inte känner samma mänskliga kontakt i mötet över kaffekoppen med vänninan/vännen vi inte träffat på år och dag. Vi undrar varför mötet känns substanslöst, utan mening, inte känns äkta. Ytligt?
Men mest av allt skrämmer vi oss själva.
Vad är det vi begär?
Hur vågar vi vilja ha mer än livet i behåll, mat på bordet och socialekonomisk säkerhet?
Vadan detta vanvettiga djup som känns i vårt bröst? Denna kalla grop som måste fyllas, till varje pris.
Vi ställer oss upp och skriker.
Vi skriker: ”Lär oss! Lär oss vara nöjda!”

Snälla tonåriga, höggravida kaféarbetare, berätta för oss! Du har haft samma jobb i tre år, samma pojkvän i fyra och inte en tanke på att flytta från din hemstad. Vad är din hemlighet? Du är nöjd och lycklig.

Snälla pensionär, låt oss lära utav dig! Du handlar din mat två gånger i veckan och tittar på Bingolotto på lördagar. Du har arbetat hela ditt liv och aldrig varit någon till besvär. Du är nöjd och lycklig!

Snälla 40åriga börshaj, låt oss få ta del av din kunskap! Du badar i pengar och har köpt allt du borde. Du har din framtid säkrad. Du har ingen partner och dina bekanta hör oftast av sig via e-post. Snälla lär oss hur ett internskämt, en snabb lägesrapport eller ett ”hej” i fikarummet kan fylla ditt behov av mänsklig kontakt! Snälla lär oss klara oss utan! Du är ju nöjd och lycklig!

Snälla lär oss, för vi behöver veta! Vi behöver kunna!
Vi behöver vara nöjda.

/karl

The Motherfucking Meningen med Livet

Meningen med livet kan vetenskapligt sammanfattas i tre fenomen:
"Lycka", "Framgång" och ett "Rent Samvete"

Lycka:

Ett abstrakt fenomen baserat på varje enskild individs världsbild. I väst ofta förknippat med självförverkligande och pastellfärgade sjalar. Fenomenet lycka är ett tillstånd eller en sinnesstämning som endast kan upplevas av individen i fråga, även om den (sinnesstämningen) i sällsynta fall kan överföras gradvis och skapa resonans hos andra individer av den mänskliga rasen. Resonansen hos de påverkade kan variera i spektrat mellan lycka (delad med källan av tillståndet) till bitterhet och avund.
En hetsig diskussion pågår i samhället om vad lycka egentligen innebär och många så kallade "bluffare" har uppdagats. Det vill säga: personer vilka har förklarat och ansett sig vara lyckliga har dragits inför granskning och, efter empirisk analys, funnits icke lyckliga av sina likar.

Spekulationer cirkulerar om att detta falska tillstånd orsakas av en förvirring om att nämnda "bluffare" tror sig ha funnit det som, av personer med viss böjelse åt det ”spirituella” (en idé om närvaron av ett väsen mer kraftfullt än människan), "sann lycka". Inga vetenskapliga bevis har dock till denna dag kunnat uppvisas för att bevisa existensen av denna "sanna lycka" och företeelsen har sedermera avvisats av samhällets större massa.



Framgång:

Att, med hjälp av medel som anses vara svåra att tillskansa sig eller uppnå, ställa sig över sina jämlikar. Dessa medel har genom åren varierat kraftigt men har alltid tenderat till att, i det materiella uttrycket, bestå i ting vilka är högst sällsynta eller direkt livsnödvändiga för andra människor.
Även i ett mentalt perspektiv har tecknen på ”framgång” varierat, i detta fall dock mer i ordning med förändringar av sociala idéer och tankar kring ledarskap. Allt från hänsynslöshet till djupt förstående och i vissa fall även intelligens har ansetts typiska drag för någon som är ”framgångsrik”, skiftande från decennium till decennium. Genomgående för det mentala tillståndet hos en ”framgångsrik” individ är en stor stabilitet i sin mentala disposition samt en stark vilja att inte ändra på denna (tanken kan till och med vara helt främmande för individen i fråga).
Kriterierna för vad som anses vara ”framgångsrika” drag hos en individ är intimt förknippade med ”framgångens” syfte, nämligen att på något sätt, som synlig förebild eller som despot, regera andra individer inom samma sociala ramar.

Givet sin natur kan tillståndet ”framgång”, enligt samhällets ramar, inte upplevas av den enskilda individen utan måste bekräftas av individer vilka erkänner sig mindre ”framgångsrika” än en viss individ. Detta sker genom att individerna i fråga integrerar sina egna åsikter och viljor, i olika grad, med den ”framgångsrike” och låter dennes karaktärsdrag och värderingar ta en plats i deras vardagliga tillvaro.

De individer som i den stora massans ögon uppnått tillståndet ”framgång”, i mental samt materiell bemärkelse, har sällan visat sig vara nöjda med detta tillstånd utan har fortsatt tillskansa sig symboler för ”framgång”, detta till den stora massans förlust.
Dessa symboler är dock endast tecken på ett tillstånd eller en process vars verkliga innebörd är högst diffus. En innebörd som kan uttolkas är att tillståndet existerar för sin innehavares skull endast till synes då detta ger den ”framgångsrike” ett överlevnadsmässigt försprång.

Ytterligare en innebörd kan i en empirisk diskussion bortses från då den innefattar ett begrepp allmänt känt som ”personlig framgång” och baseras på värderingar, prioriteringar och disposition hos varje enskild individ. ”Personlig framgång” har ingen social eller statusmässig funktion men tillståndet kan i vissa fall leda till fenomenet ”lycka”.


Rent Samvete:

En känsla, eller snarare en avsaknad av känslan ”skuld”. Känslan baseras på en inre vetskap hos en enskild individ om att denne handlat i enlighet med sina egna moraliska uppfattningar samt de gängse sociala normer nämnda individ berörs av och att denne inte löper någon risk att ställas till svars för sina handlingar.
Den grad i vilken individer tenderar att belastas av sina ”samveten” eller hur lätt nya bördor på ”samvetet” läggs till varierar kraftigt då uppfattningen om ”rätt” och ”fel” skiljer sig vitt individer i den mänskliga rasen emellan.
Vissa genomgående teman vilka löpt genom kulturer genom årtusenden som grund för ett ”rent samvete” finns dock. Den mest centrala kan tyckas vara tanken om ”medkännande”.
Denna princip består i förmågan hos en människa att, med hjälp av tankekraft, sätta sig in i sinnesstämning respektive situation hos en annan människa och på så sätt väcka en vilja i sig själv att hjälpa denne uppnå samma mål som den förstnämnda individen själv strävar att uppnå (se tidigare rubriker).


Då konceptet ”ett rent samvete” i mångt och mycket står i rak motsättning till det om ”framgång” är dessa i de flesta fall omöjliga att kombinera. Detta har lett till stor förvirring hos många människor och på så vis har även fenomenet ”lycka” även fallit till föga då detta till stor del lutar sig på en säker vetskap och förståelse för sig omgivning, att ha funnit sin plats i tillvaron.

En metod som visat sig ha mycket stor slagkraft för att råda bot på denna obalans är att tillämpa en stor dos okunnighet och ignorans på den grund vilken agerar plattform för samtliga ovanstående fenomen.
I sällsynta fall har individer uppvisat symptom på ett stört ”rent samvete” då denna metod tillämpats men detta tillhör som sagt ovanligheterna.

/karl