huvudstupa villaläge

Jag tänkte idag presentera en text som är skriven av en tidigare medlem av tjugofyranollett.
Här är "huvudstupa villaläge" av pälle:


vartåt du än må vandra, du underkastade
leker livets glada laxar under dina armar

klösmärken över din arma rygg, tuggor av ditt lössläppta hår

du har spilld öl över dina nytvättade lakan

ett finurligt leende spricker fram över dina läppar
kastar klacksparkar till höger och vänster

blickarna du mottager klarnar ur grumlighet

du delar gladeligen ut pungsparkar till högern och venstre

med dina lössläppta, kluvna hårtoppar, får du lift

du har ställt pjäxorna på hyllan, i din garderob
som du ständigt kommer ut ur

ett livets mysterium, ett ogynnsamt halleluja

kanske skulle du förstå bättre
om du visste hur och varför, vi gör som vi gör

du föll på fötterna, med knäna huvudstupa framåt

i ambulansen, under nytvättade lakan och blodet fullt av öl
har din goda fe förvandlats till en kall dromedar

och barnen du passade i vintras, lyser med sin frånvaro

vem det är som sticker dej i ögonen, blundar du för
blundar, för att minnas saknaden av smärtan

kalvblodssoppa och isbergssallad, illustrerande illusioner

på kudden vilar din goda fe, med magen full av mjölk

din skörd slogs ut av värmen och torkan
i dammet vilar din uttorkade fågelskrämma

som mist din finaste hatt till skatorna

Tour de France

”Tittar ni ut på vänster sida nu så kan ni se Invaliddomen som uppfördes…”

Huvuden vänds och din blick följer lydigt guidens röst, fäster sig på den blänkande kupolen och du lägger det på minnet, det som tydligen är historiskt viktigt. Uppmärksamt registrerar du att den är där, gyllene och rund.

Huvuden vänds åt vänster och likaså din blick men du ser åt höger.

Du ser och känner åt höger, mot den värme och den eld du anar att du funnit. Medan din blick smeker kupolens släta yttre har du för din syn uppenbarelsen intill dig.

Du lutar dig lite närmare och känner hur små ilningar av värme strömmar från dig och tillbaka från ditt fokus.

Bilder av varma kvällar blixtrar förbi, rusar genom ditt medvetande och låter dig få en skymt av njutning, en skymt av dig själv på en svindlande höjd av ditt inre. Bilderna flimrar förbi i alla riktningar, dunkla toner skymtar till och du känner hur din panna veckar sig. En aning om att på andra sidan höjden finns något annat, något…

”Fan, det blir inga bra bilder genom rutorna…”

Du rycker till och skakar av din märkliga dagdröm med ett litet ryck på axlarna medan din blick faller på en stor, brun stenvägg till höger.

” …ut på höger sida kan ni se palatset Louvren som idag är…”