en blygsam rationell tanke

en vis man sade en gång;
"folks intresse kan endast mätas i nanosekunder."

en äldre man jag en gång kände önskade varje år till sin födelsedag att få se världen ur ett nötskals perspektiv. hur absurd denna önskan egentligen är onekligen omätbart. trots detta faktum kan vi med en enkel metod komma överens om att önskan är absurd. denna metod kallas rationalisering.

det är komplett omöjligt att se världen ur ett nötskals perspektiv, såvida man inte är ett nötskal. redan där talar vårt rationaliserande tänkande om att önskan är absurd. att ytterligare förstärka absurdheten tar oss vårt rationaliserande tänkande oss till platsen "ett nötskal är dött". man kan således inte "vara" ett nötskal - då försvinner "man" och endast nötskalet förblir. ett nötskal är dött och kan således inte referera till sej själv som "jag" eller "man". tanken har aldrig slagit nötskalet att det är "någon", helt enkelt eftersom det inte är "någon" och tankeverksamhet är inte ett nötskals starka sida. utifrån detta kan vi ytterligare resonera att ett nötskal inte kan se, då det saknar både ögon och tankeverksamhet som skulle kunna tolka signalerna från de obefintliga ögonen. att ett nötskal skulle ha ett perspektiv på världen är alltså, på grund av bristen på tankekraft, otänkbart.

ovan har vi fått bevis på de rationaliserande tankarnas storhet och förmåga att dödförklara ting som nötskal. frågan som följer är förstås "hur kan något som aldrig levt dödförklaras?".

en annan vis man sade en gång;
"i förståndets närvaro bleknar fantasin"

/pälle